NMES

FysioCare riktar sig inte enbart mot företag, idrottsmän och idrottsföreningar. Självklart kan du som privatperson, vare sig du är idrottsligt aktiv eller inte, komma till oss för bedömning och behandling. Vi har lång erfarenhet av patienter med besvär från rygg/nacke, leder och muskler. Vårt mål är att snabbt kunna erbjuda dig en tid för en första bedömning/behandling och därefter fortsatt behandling med hög kvalitet alternativt slussa dig vidare i vårdkedjan.

Metodbeskrivning
Elektrisk muskelstimulering är en klinisk internationellt väletablerad sjukgymnastisk behandlingsmetod inom t.ex. ortopedisk och neurologisk rehabilitering. Elektrisk stimulering vid central eller partiell perifer nervskada kan skapa motoriska responser hos patienter med nedsatt eller förlorad förmåga till volontär muskelaktivitet. Metoden är ett komplement till annan sjukgymnastisk behandling och bör kombineras med aktiv träning av rörlighet, styrka, koordination och funktionell träning. Metoden är enkel och passar lika bra för behandling på klinik som för egenbehandling i hemmet.

Förklaringsgrund
Vid NMES stimuleras motoriska nerver i syfte att skapa muskelkontraktioner till skillnad från lågfrekvent TENS som åstadkommer korta muskelryckningar. Dessutom stimuleras beröringsfibrer (som vid TENS) vilket ger smärtlindring.

Exempel på indikationsområden

• Neuromuskulär facilitering, t.ex. quadricepsfacilitering postoperativt.
• Bibehålla eller öka aktiva rörelseomfånget.
• Cirkulationsökning
• Minska muskulär atrofi/hypotrofi
• Bibehålla muskelstyrka under immobiliseringsfas.
• Förhindra postoperativ muskelsvaghet, t.ex. vastus medialis.
• Spasticitetsreducering, t.ex. reciprok inhibering av underarmens flexormuskulatur hos hemiplegipatienter.
• Träning efter partiell perifer nervskada med tecken på reinnervation, t.ex. plexusskada.
• Peroneusstimulering
• Inkontinensbehandling
• Smärtlindring
• Uppvärmning
• Öka muskelstyrka
• Återhämtning

 
Behandling med NMES Elektrodplacering
Elektrodplaceringen vid elektrisk muskelstimulering är betydelsefull för att uppnå bästa resultat. Muskeln aktiveras genom stimulering över den motoriska nerven. Motorpunkten är det område på huden som förhåller sig närmast den motoriska nervens inträde i muskeln. Här triggar man lättast en kontraktion på elektrisk väg. I Cefars stimulatorer har NMES-programmen en symmetrisk bifasisk puls, vilket innebär att polariteten hela tiden växlar. Båda elektroderna är därför lika aktiva.

Det finns olika sätt att placera elektroderna på. Det mest optimala är att placera båda elektroderna i ett elektrodpar över samma muskelbuk. Den ena elektroden ska placeras över muskelns motorpunkt. Det går även att stimulera över två olika muskler under förutsättning att elektroderna placeras över respektive motorpunkt. Det viktigaste är att önskat muskelsvar eller funktion erhålls.

Vilken elektrodstorlek ska jag använda?
Större muskelgrupper kräver större elektroder. På mindre muskelgrupper kan man vara mer specifik med små elektroder vilka ger en högre strömtäthet (mA/cm2). Stora muskelgrupper kan dessutom kräva stimulering med två kanaler, dvs. fyra elektroder samtidigt.

Vilken frekvens och vilken pulsbredd väljer jag?
Vid NMES använder man vanligen en frekvens på 20-120 Hz. För att öka blodcirkulationen används frekvenser under 10 Hz. Vid dessa låga frekvenser ska endast muskelvibrationer uppstå, ej kraftiga kontraktioner. Man reglerar pulsbredden efter hur mycket energi man vill ha i varje puls. Vid stimulering av små muskelgrupper räcker det ofta med en smalare pulsbredd (t.ex. 200 µs) och vid stimulering av större muskelgrupper används oftast en bredare pulsbredd (t.ex. 400 µs).

1. Stigtid
2. Stimuleringstid
3. Falltid
4. Paustid

Figuren ovan visar hur elektrisk muskelstimulering är uppbyggd. Stimuleringen börjar med en stigtid (1) under vilken kontraktionen ökar gradvis för att uppnå maximal kontraktion under stimuleringstiden (2). Under falltiden (3) avtar stimuleringen gradvis för att övergå i en vila som kan vara utan stimulering eller med en svagare stimulering s.k. aktiv vila. Aktiv vila förebygger träningsvärk och förbereder muskeln för nästa kontraktion. Stimulering i intervall av stimulering/paus/stimulering kallas för intermittent stimulering.

Hur ska stimuleringen kännas?
Målet med NMES-behandlingen är i de flesta fall att skapa muskelkontraktioner. Strömstyrkan ska ökas över den sensoriska tröskeln upp till ett motoriskt svar. Patienten upplever ofta den elektriska kontraktionen som kraftigare än en volontär kontraktion. Kontraktionen får inte kännas obehaglig.

Utprovningsrutiner
Arbeta gärna med kolgummielektroder och elektrodgel (Blågel) vid utprovningen. Låt elektroderna glida på huden och sök efter den placering över muskulaturen som ger den tydligaste och behagligaste kontraktionen. Ofta behöver patienten vänja sig vid stimuleringen. Därför kommer man inte alltid upp i terapeutiska intensiteter vid de första behandlingstillfällena. Stimuleringen kan ökas under behandlingens gång, då adaptation kan ske. Vid första behandlingstillfället bör en kortare provbehandling göras för att se hur patienten reagerar. Kraftiga muskelkontraktioner skapade av elektrisk stimulering ger ibland träningsvärk, vilken vanligtvis avtar inom en vecka. Stimuleringen kan följas upp med stretching som vid annan muskelträning.

NMES används, som tidigare nämnts, med fördel i kombination med andra typer av muskelträning. Muskelstimuleringen kan då vara aktiv under både den koncentriska och den excentriska fasen i en rörelse eller under enbart den koncentriska eller enbart den excentriska fasen. Allt beroende på hur man kombinerar stimuleringstiden med den volontära rörelsen.

Hur länge ska jag stimulera?
Beroende på muskelstatus och var i rehabiliteringsfasen patienten befinner sig kan behandlingen vara mellan 5 och 60 minuter och upprepas från 3 gånger/vecka upp till 2 gånger/dag. För att intensifiera behandlingen kan stimuleringstiden gradvis förlängas i förhållande till paustiden. Dessutom kan amplitud, frekvens och/eller pulsbredd ökas.

Denerverad muskulatur
Stimulering av denerverad muskulatur skiljer sig från stimulering av innerverad muskulatur. Vid innerverad muskulatur sker stimuleringen via den motoriska nerven medan man vid denerverad muskulatur måste stimulera muskelfibrerna direkt för att åstadkomma en kontraktion. Syftet med stimulering av denerverade muskelfibrer är att bibehålla de kontraktila enheterna i muskeln i väntan på en eventuell reinnervation. För att åstadkomma en kontraktion använder man en lång puls mellan 100-300 ms. Vid total denervation används en rektangulär puls medan man vid en partiell denervation väljer mellan triangulär eller trapeziodal pulsform. De sistnämnda används för att selektera ut de innerverade fibrerna från de denerverade.

Källa CEFAR.se